NI SÄGER AFTER WORK, VI SÄGER OKTOBERFEST. ÅRET OM
Allting började en vanlig onsdagseftermiddag i oktober på Stora Torget i Linköping. Något låg i luften. Solen sken varmt gul och luften var klar. En stämningsfull höst stundade.
Ovanifrån torget hördes hög musik, glädjerop och skratt. Vid hörnet vid Apotekaregatan stod en kraftig karl med dragspel i full gång. Han skrattade, sjöng och drack ur sin sejdel om vartannat och livsglädjen sprudlade ur honom. Precis som hälften av ölen som hamnade på hans ölmage.
”Hulapaluuu, heute ist Oktoberfest. wo ist mein Bier?” sjöng mannen och jojkade ljudligt vid utvalda tillfällen. Helt främmande toner för Linköpingsborna, men budskapet var tydligt. Spelmannen spred festglädje som smittade av sig till alla runtomkring. Mannen mötte de nyfikna blickarna, nickade inbjudande och ropade ”Willkommen!” och ”Prost!” och han pekade mot baren mittemot.
Människorna fattade armkrok och skuttade glatt ner för den lilla stentrappan. De trallade med i spelmannens sång och började spontant glädjedansa mellan borden. Nere i källarpuben möttes de av fler festglada människor som dansade och drack öl ur sejdlar, festade på tyska korvar och tilltugg.
Detta blev snabbt en tradition för stadsborna, och långväga, att vid dagens slut samlas på denna plats för att dela med sig av sin glädje och festkänsla. Det sägs att det var här som afterwork uppfanns (men på tyska förstås), med nivå av en oktoberfest varje gång. Här dracks det skummande öl med alla de tyska specialiteterna. Här kunde du även lära dig festa på tyska, med allt vad det innebär. Det var liv och rörelse och det dansades och sjöngs. Precis som att livet utanför källaren på Apotekaregatan aldrig riktigt existerat.
Om mannen hette Franz, Bruno eller Hanz spelar egentligen ingen roll. En ny tid var här för att stanna.